AURELIEN DUCROZ - SKIDÅKNING

PRESENTATION

INTERVJU

Hur började du med skidåkning och vad lockade dig till freeride?

Min far är bergsguide och min mor skidlärare, så jag kom in i det när jag var liten. Jag började åka skidor vid två års ålder och deltog i mina första tävlingar i utförsåkning då jag var fem. Sedan höll jag på med denna sport i tio års tid ungefär, tills jag var 14. Efter det bytte jag om till backhoppning, eftersom jag vid den tiden var för liten och för lätt för att vara riktigt bra på utförsåkning. Jag blev hela tiden besegrad och kände mig misslyckad. Backhopparna däremot ska vara små och lätta, så jag tänkte: "Det kan jag prova på.". Men 2002 var jag lite trött på federationens krav. Jag hade fått nog av att gå omkring och vara hungrig. Jag hade varit på diet i fem år, för att vara så lätt som möjligt för att hoppa. Psykiskt sett var det tungt, jag kunde inte fortsätta med det längre och så saknade jag bergstrakterna också. I backhoppning är du mindre i kontakt med berg och natur än i freeride, och detta var någonting jag inte kunde stå ut med längre. Därför beslöt jag att sluta med det och återvända till mina rötter och denna gång ägna mig åt freeride.

Vilka minnen har du från din första seger i Nissan Xtreme-Verbier 2006 och i världsmästerskapen 2009?

2006 var ett otroligt år för på den tiden hade jag ännu inte hållit på länge med freeride. Jag var 23 och en av de yngsta freeride-åkarna på touren. Jag delade första platsen med Kaj Zackrisson, som är tio år äldre än jag, så det innebar att jag gjorde mig ett namn i grenen. Det är den största och mest tekniska tävlingen, den som lockar toppåkarna och det var där jag stakade ut min väg inom freeride. Jag glömmer aldrig när jag vann världsmästerskapet i freeride 2009, för det var en oerhörd stress. Ända till den sista tävlingsdagen var det ovisst vem som skulle vinna Nissan Xtreme - Verbier och världsmästerskapet. Slutligen var det jag som blev världsmästare. Det var en sak jag hade kämpat för i flera år. Nu nådde jag mitt mål och det var en fantastisk dag.

Hur tränar du under resten av året för att hålla formen och vara redo att tävla på nytt?

På sommaren förbereder jag mig på olika sätt. Träningspass tre eller fyra morgnar i veckan för att vara säker på att vara i form och upprätthålla min fysiska kondition under hela sommaren. Jag behöver fysisk träning för att orka hålla på och jag gör det helst med en personlig tränare, det motiverar mig och får mig att gå ännu längre. Jag gillar den här metoden och det fungerar bra på det sättet.

Vilka slags egenskaper behöver en bra freeride-åkare? (Och vilka råd kan du ge?)

Du måste vara medveten om riskerna, du bör ha sunt förnuft och en tillräcklig dos ödmjukhet i förhållande till naturen och bergen. När du verkligen börjar tvivla på dig själv och blir ängslig, det är då olyckor kan hända, för du fylls av ett slags paranoja som sedan växer som en snöboll... För mig är rädsla någonting som får en att tveka. Den dag jag känner en sådan rädsla är det definitivt sluttävlat för min del.

Berätta lite mera om din andra passion: segling.

Det är en ny start för mig och en miljö jag inte är speciellt van vid, i vilken jag har allt att lära och som verkligen intresserar mig. Jag vill absolut lära mig mera. Därför har jag ett projekt som jag kallar Latitude Neige Longitude Mer, och som blandar ihop de fyra årstiderna inom loppet av två år, med början denna höst. Målet är att delta i två säsonger av Freeride World Tour och två säsonger av Mini 6.50, som är ett minitransat race med 6,5 m långa båtar. I slutet av det andra året försöker jag segla solo över Atlanten från La Rochelle till Salvador de Bahia, utan kommunikation eller assistans. Jag har två år på mig att förbereda mig. I bägge fallen känns det lite som att vara en objuden gäst: i det första fallet - oavsett om du är i en 50° sluttning eller i 50 cm nysnö - är det inte den typ av omgivning som naturen avsåg för skidåkning; i det andra fallet är det inte heller en 6,5 m lång båt som är det naturliga färdsättet för att segla över Atlanten, så du har en känsla av att du bryter lite mot reglerna. Men om du respekterar din omgivning och håller huvudet kallt, klarar du dig nog. Det gäller i alla fall att vara försiktig.

Vilka är dina huvudmål för inkommande säsong?

Min avsikt är förstås att vara med i Freeride World Tour, och i så fall har jag höga ambitioner... Jag är där för att vinna!